Människor är viktigare och dyrare än lokaler

Det finns en farlig trend i hela världen för närvarande att spara på lokaler och alla andra faciliteter som utgör förutsättningen för att trivas och göra ett bra jobb. Om man tänker på att människor utgör en tio gånger så hög kostnad som arbetsplatserna inser man att det någonstans går en gräns där man slår undan benen för de anställdas vilja och möjlighet att göra ett bra jobb.

Om man ser på de kostnader ett företag har så visar det sig att byggnaderna är en av de största. Det som är problemet med byggnader är också att de ger liten avkastning i sig själva. Ett framgångsrikt fastighetsbolag kan kanske räkna med 10-13% avkastning på investerat kapital. Fördelen med fastigheter är att de är ganska säkra investeringar och som tid efter annan ökar i värde ganska stadigt, men vi vet ju också att det kan gå fort nedför. Problemet är emellertid att även om fastigheter ofta är en god investering på lång sikt så är den låga årliga avkastningen inget att hurra för om man tänker på vad man kan tjäna genom att använda pengarna mer kortsiktigt eller reinvestera dem i den verksamhet som finns i byggnaden i fråga. Detta har gett oss en trend i Sverige sedan något decennium att både privata och offentliga verksamheter säljer sina fastigheter och hyr tillbaka dem från den de sålde den till. Det gör att de kan få reda pengar till sin s.k. kärnverksamhet där pengarna förhoppningsvis ger högre avkastning än vad de skulle ha gjort som fastighetsinvestering. När det gäller exempelvis landstingen har detta varit ett sätt att få pengar till den alltmer ekonomisk pressade vårdsektorn.
Som jag ser det finns det ett grundläggande problem med det här resonemanget. I mitt förra inlägg citerade jag Tomas Markus som menade att man ser lokaler som något självklart som man bara har tillgång till. Man anser inte att dess utformning på något sätt bidrar till ett företags framgång eller vinst. Byggnaderna är enbart en kostnad. Det här är ju lite konstigt eftersom man inte ser på några andra utrustningar eller maskiner på samma sätt. Nog inser varje företagare att kvalitén och funktionaliteten på dem maskinella utrustningen på något sätt hänger samman med företagets kvalitet och produktivitet, men så är inte fallet med lokaler.
Jag vill påstå att lokalernas kvalitet och utformning i hög grad påverkar företagets framgång. Om man sparar in alltför mycket på lokalerna kan det få allvarliga följder för företagets framtida utveckling och överlevnad. Det har blivit en världsomfattande trend att spara på lokaler, främst på kontorslokaler. Jag kan förstå det på orter med extrema hyror som London eller Hong Kong, men frågan är om det är så klokt utanför dessa extrema platser om ens där.
Jag hörde från en företrädare för Hewlet Packard att man avser att sätta en global ytstandard för arbetsplatser till så lågt som 6 kvadratmeter/person och det skulle gälla även chefer. Jag har vidare hört framträdande företrädare för multinationella företag som på fullt allvar hävdar att den teoretiska gränsen man bör arbeta mot är 1 kvadratmeter/person. Detta säger man samtidigt som samma företag, med en dåres envishet, upprepar sitt mantra om att ”medarbetarna är företagets största tillgång”.
Anta nu att man är riktigt duktig inom ett företags fastighetsavdelning och lyckas spara 10% av kostnaden för varje arbetsplats. Årskostnaden för en arbetsplats ligger kring 50 000 – 70 000 kronor med vissa lokala variationer. En besparing på 10% blir således 5-7000 kronor om året. Det är inte lätt att åstadkomma! Samtidigt vet vi, genom flera internationella studier, att den medarbetare som sitter på den arbetsplatsen kostar ca 8-12 gånger så mycket som arbetsplatsen gör. För enkelhetens skull säger vi 10 ggr. Det är inte alltför djärvt att anta att besparingen på 10% inneburit vissa försämringar för den som använder arbetsplatsen. Anta nu att medarbetaren inte uppskattar denna försämring utan blir besviken, tappar inspirationen, känner sig mindre uppskattad och tappar arbetsglädjen – inte mycket, men så att han/hon arbetar 1% sämre. Det krävs inte så stora kunskaper i matematik för att inse att det är exakt samma summa som man sparade på lokalerna. Alla som är anställda vet hur lite det krävs för att man skall tappa sugen och bara prestera 99% av sitt bästa – och det räcker inte alltid med det.
Hur kan då ansvarsfulla företag ständigt ägna sig åt så riskfyllda besparingar? Svaren är flera. Ett är att det för närvarande är modernt att spara på lokaler – lika modernt som att peka på hur värdefulla medarbetarna är. Det andra svaret är att man inte räknar så. Byggnader och lokaler är en kostnad och att de skulle bidra till företagets framgång är inte en tanke man ens snuddar vid och således inte heller att brister hos dessa skulle ha något menligt inflytande. Det tredje svaret är närbesläktat; eftersom man delar upp företaget i de delar som innebär kostnader och de som genererar inkomster. De första skall man spara på och de senare skall man investera i. Att det skulle finnas samband mellan delarna som gör att en investering på lokaler skulle generera inkomster ingår inte i de gängse modellerna. Så sent som i förra veckan berättade den australiske företagskonsulten Terry Larkan för mig om ett företag han intervjuat där man i flera steg ökat ytan och kvalitén på lokalerna med åtföljande högre avkastning för företaget som följd. Den företagaren tänkte fortsätta på den inslagna vägen eftersom den gav så god avkastning. Så småningom kanske personalen får lappsjuka i de ödsliga lokalerna om vinsterna bara ökar med ökad yta. Nej – skämt åsido så är naturligtvis inte sambanden så enkla, men det är viktigt att någon vågar ifrågasätta det som för tillfället är modernt. Det är ofta när man vågar tänka annorlunda som innovationer och nya sätt att arbeta kommer fram och inte är det så svårt att föreställa sig att det sänder oförenliga signaler till medarbetarna när man, samtidigt som man pekar på hur viktiga de är, ständigt skär ned både på sådant som gör arbetet angenämt och sådant som underlättar.