Fung Shui – gör det kontoren mer användbara?

I Hong Kong är det av största vikt att ett kontor är rätt utformat enligt Fung Shuis principer för att det skall vara användbart. Frågan är om dessa principer är generella eller bara en lokal förutsättning som inte har någon giltighet i andra sammanhang.

I Hong Kongs ledande dagstidning South China Morning Post finns en bilaga som behandlar Property and Construction. Där rapporteras om betydelsen av Fung Shui sida vid sida med hyrespriser på affärsfastigheter och beskrivning av kommande byggprojekt.
För något halvår sedan var jag med som panel i ett radioprogram i Sverige om arbetsmiljö där lyssnarna fick ringa in och fråga, påstå eller dela med sig av egna erfarenheter. En svensk Fung Shuikonsult ringde då och menade att denna ”urgamla kinesiska vishetslära” skulle bidra till bättre arbetsmiljö på svenska kontor. Även om jag är tveksam till oreflekterad tillämpning av såväl ”urgamla” som andra länders ”vishetsläror” tycker jag att frågan är i högsta grad värd att både fundera över och diskutera eftersom Hong Kong är en av världens mest expansiva städer på kontorsområdet. Framför allt är det intressant i perspektiv av mitt förra inlägg om användbarhet och dess kulturella och tidsmässiga relativitet.

Jag vet genom samtal med såväl kinesiska som västerländska aktörer inom fastighetsområdet att Fung Shui har en stor betydelse för arkitekter, byggare, fastighetsägare och hyresgäster i Hong Kong. Vad är då Fung Shui? Jag har läst ett par böcker i ämnet för att inte framstå som helt okunnig, men är absolut inte mer än allmänbildad inom området, men skall ändå försöka beskriva vad det handlar om i stort. Det som främst tillämpas i kontorsbyggnader i Hong Kong är den del av Fung Shui som ser till riktningar i rummet, öppningar, proportioner, relationer mellan rum samt mellan ute-inne och placering av viktiga objekt. Fung Shui tillämpas också på stadsplanenivå vid orientering av byggnader i sig, placering i relation till andra byggnadsobjekt samt vid lokalisering i staden. Det har således sin tillämpning på allt från stadsplanen till möbleringen av rummen. Strävan är att skapa ”goda energiflöden” i rummen. Man använder en Fung Shui kompass för att utröna hur de bästa konfigurationerna kan skapas. Problemet är bara att flödena förändras över tiden så man måste göra årliga uppföljande kontroller. Detta gör att man måste flytta runt och möblera om i byggnaderna om man skall få maximal effekt. En plats i staden är inte heller för evigt bra eller dålig. Den sydvästra delen av Hong Kongön och västra Kowloon är exempelvis de bästa lokaliseringarna för att bli framgångsrik mellan 2004 och 2024 menar Fung Shuikonsulten Raymond Lo. Man undrar vad som händer med fastighetspriserna efter det. HSBC – Hong Kong Shanghai Bank of China’s före detta huvudkontor, ritat av Norman Foster, ligger i det som kallas Tigerns Öga, vilket är det absolut bästa läget enligt Fung Shui.

Bilden visar HSBC byggnaden i Hong Kong

Banker och andra företag som vill etablera sig i Hong Kong har knappast råd att inte rådfråga en Fung Shui-konsult innan man bygger ett kontor eller hyr lokaler för sin verksamhet. Tron på det som ger harmoni och är lyckobringande och således också dess motsats är nämligen stark i den kinesiska kulturen och en felaktig lokalisering kan innebära svårigheter att anställa personal, bristande tillit från kunder eller minskad trivsel på arbetsplatsen.
I en av storbankerna berättade man att man hade ett hörn av det enorma höghuset som var olämplig. Där kunde man inte placera kinesiska medarbetare. Lyckligtvis har de flesta stora företag i Hong Kong en så stor andel västerländsk arbetskraft att man kan fylla även de delar av huset som har dåliga flöden. Det verkar också vara så man löser problemet om det blivit galet från början. Jag har frågat om man kan se någon skillnad i produktivitet eller prestation eller hälsotillstånd hos de avdelningar där dessa icke kineser arbetar under ”olämpliga” förhållanden. Något sådant har inte konstaterats. Jag håller emellertid inte för otroligt att det skulle påverka verksamheten negativt om man placerade kinesiska medarbetare i dessa lägen, förutsatt att de visste om att just den platsen hade dåliga kraftflöden enligt Fung Shui.
Man kan ju tänka sig att de skulle känna sig oroliga och stressade av vetskapen eller bli mindre innovativa och kreativa eller mindre benägna att pröva nya saker eller våga anta utmaningar.
Fung Shui har även en annan sida som handlar om färger, material, ljus och andra miljökomponenter. Jordfärger och färger från naturen, naturliga material, växter, naturligt ljus och utblickar hör till de kvaliteter som anses positiva. Man är mycket observant på det som har med riktningar och rumslig konfiguration att göra samtidigt som man närmast negligerar färger och material i arbetsmiljön, vilket förvånar mig mycket. Ett kontor i Hong Kong har samma tråkiga industriella karaktär och ytstandard som vilket kontor i USA, Storbritannien eller Mellaneuropa som helst. Möbler är i olika skiftningar av grått; ofta i metallkonstruktion, generell artificiell belysning, knappast några växter är typiskt för de flesta kontor. På de institutioner jag besökt är det vanligt att en majoritet av cellkontoren är fönsterlösa, små och instängda.

Oavsett hur man ser på relevansen av Fung Shui måste man inse att det har stor relevant för byggnaders användning i Hong Kong, åtminstone om användarna är kineser. Detta är ett bra exempel på hur användbarhet skiftar mellan olika kulturer och användare.
I nästa inlägg skall jag diskutera huruvida Fung Shui är en så unik ”urgammal visdom” som några entusiaster hävdar eller om det finns motsvarigheter till detta tänkande kring rummens utformning även i vår kultur.

Utsikt från Tigerns öga med den 88 våningar höga IFC-huset till vänster

Användbara arbetsplatser – hur åstadkommer man det?

För att något skall vara användbart måste någon vilja använda det. Det spelar inte så stor roll hur en produkt är beskaffad om vi av något skäl ogillar den. Då blir den mindre användbar för oss.

Målet när man förändrar en arbetsplats är ju att det skall bli bra – gärna bättre än det var innan. Att bli bra innebär bland annat att arbetsplatsen skall vara användbar för sitt ändamål.
Nu tycker många att jag säger självklarheter igen! Men – handen på hjärtat – hur många gånger har vi inte upptäckt att det inte alls blev som vi tänkt oss. Vi har anlitat den bästa arkitekten, jobbat ihop med de främsta organisationskonsulterna och köpt in den häftigaste teknik som går att få, men ändå blev det inte riktigt bra. Det finns till och med flera exempel på verk av kända arkitekter som blivit riktigt dåliga ur användarsynvinkel, men ändå gjort upphovsmannen berömd och beundrad. Ibland vill man inte erkänna att det blev så dåligt eftersom det kostade så mycket och man la så mycket prestige i just det bygget. Det är emellertid inget att skämmas för. Studier visar att detta är ganska vanligt när man bygger. Det finns forskning som försöker förklara varför det blir så och den skall jag berätta om så småningom.
Ett skäl att en arbetsplats inte blir användbar fastän man utformat den efter alla konstens regler är att en byggnads användbarhet innebär något mer än att de är vackra och tekniskt fulländade.
Det finns faktiskt en definition på vad användbarhet betyder (Usability på engelska).

ISO 9241-11 definierar Usability: ‘The extent to which a product can be used by specified users to achieve specified goals with effectiveness, efficiency and satisfaction in a specified
context of use’

Användbarhet är: ”Den grad till vilken en produkt kan användas av specifika användare för att uppnå specifika mål med effektivitet, ändamålsenlighet och tillfredsställelse i en specifik användarsituation”.

Jag skall inte gå in på de subtila och lite svåra översättningarna av de engelska begreppen efficiency och effectiveness utan låter de ovanstående översättningarna duga för tillfället. Orsaken till att vi ofta inte får användbara produkter beror inte så mycket på dessa två kvaliteter för de behärskar vi ganska bra. De har nämligen mest att göra med hur byggnaden är utformad och dimensionerad och det har vi duktiga ingenjörer och arkitekter som kan mycket om. Problemet ligger hos den tredje aspekten – tillfredsställelsen. Det är lätt att inse att det inte är en egenskap hos byggnaden utan något som har att göra med huruvida användarna av byggnaden gillar huset eller inte. Naturligtvis beror det delvis på vilka egenskaper en byggnad har men det är inte en egenskap hos byggnaden i sig, dvs. det går inte att mäta på byggnaden hur tillfredsställande den är. Graden av tillfredsställelsen få vi ta reda på genom att undersöka uppfattningarna hos dem som vi vill skall vara tillfredsställda med byggnaden. Om dessa inte, av någon anledning, gillar byggnaden kommer det att påverka uppfattningen om dess användbarhet på ett negativt sätt. Det är också ganska lätt att förstå att det som gillas i en tid, en situation eller en kultur inte nödvändigtvis behöver upplevas som tillfredsställande i andra tider, andra situationer eller andra kulturer. Det är det som är så svårt med användbarhet – det varierar med tid, plats och användarsituation. Nog kan väl det göra att både ingenjörer och arkitekter får gråa hår i förtid?
Det här kan ni väl fundera över lite så återkommer jag inom kort med erfarenheter av hur man åstadkommer en mer användbar byggnad.

Åter inom kort

Jag har nu återkommit efter en trevlig vistelse i Frankrike och börjat tänka på nästa bidrag i Bloggen. Troligen blir det någon rapport från Hong Kong dit jag reser i morgon. Ur arbetsmiljösynpunkt och i synnerhet när det gäller kontor är det en intressant plats. Håll utkik efter nya bidrag i början av nästa vecka.

Hälsningar

Jan Åke Granath