Användbara arbetsplatser – hur åstadkommer man det?

För att något skall vara användbart måste någon vilja använda det. Det spelar inte så stor roll hur en produkt är beskaffad om vi av något skäl ogillar den. Då blir den mindre användbar för oss.

Målet när man förändrar en arbetsplats är ju att det skall bli bra – gärna bättre än det var innan. Att bli bra innebär bland annat att arbetsplatsen skall vara användbar för sitt ändamål.
Nu tycker många att jag säger självklarheter igen! Men – handen på hjärtat – hur många gånger har vi inte upptäckt att det inte alls blev som vi tänkt oss. Vi har anlitat den bästa arkitekten, jobbat ihop med de främsta organisationskonsulterna och köpt in den häftigaste teknik som går att få, men ändå blev det inte riktigt bra. Det finns till och med flera exempel på verk av kända arkitekter som blivit riktigt dåliga ur användarsynvinkel, men ändå gjort upphovsmannen berömd och beundrad. Ibland vill man inte erkänna att det blev så dåligt eftersom det kostade så mycket och man la så mycket prestige i just det bygget. Det är emellertid inget att skämmas för. Studier visar att detta är ganska vanligt när man bygger. Det finns forskning som försöker förklara varför det blir så och den skall jag berätta om så småningom.
Ett skäl att en arbetsplats inte blir användbar fastän man utformat den efter alla konstens regler är att en byggnads användbarhet innebär något mer än att de är vackra och tekniskt fulländade.
Det finns faktiskt en definition på vad användbarhet betyder (Usability på engelska).

ISO 9241-11 definierar Usability: ‘The extent to which a product can be used by specified users to achieve specified goals with effectiveness, efficiency and satisfaction in a specified
context of use’

Användbarhet är: ”Den grad till vilken en produkt kan användas av specifika användare för att uppnå specifika mål med effektivitet, ändamålsenlighet och tillfredsställelse i en specifik användarsituation”.

Jag skall inte gå in på de subtila och lite svåra översättningarna av de engelska begreppen efficiency och effectiveness utan låter de ovanstående översättningarna duga för tillfället. Orsaken till att vi ofta inte får användbara produkter beror inte så mycket på dessa två kvaliteter för de behärskar vi ganska bra. De har nämligen mest att göra med hur byggnaden är utformad och dimensionerad och det har vi duktiga ingenjörer och arkitekter som kan mycket om. Problemet ligger hos den tredje aspekten – tillfredsställelsen. Det är lätt att inse att det inte är en egenskap hos byggnaden utan något som har att göra med huruvida användarna av byggnaden gillar huset eller inte. Naturligtvis beror det delvis på vilka egenskaper en byggnad har men det är inte en egenskap hos byggnaden i sig, dvs. det går inte att mäta på byggnaden hur tillfredsställande den är. Graden av tillfredsställelsen få vi ta reda på genom att undersöka uppfattningarna hos dem som vi vill skall vara tillfredsställda med byggnaden. Om dessa inte, av någon anledning, gillar byggnaden kommer det att påverka uppfattningen om dess användbarhet på ett negativt sätt. Det är också ganska lätt att förstå att det som gillas i en tid, en situation eller en kultur inte nödvändigtvis behöver upplevas som tillfredsställande i andra tider, andra situationer eller andra kulturer. Det är det som är så svårt med användbarhet – det varierar med tid, plats och användarsituation. Nog kan väl det göra att både ingenjörer och arkitekter får gråa hår i förtid?
Det här kan ni väl fundera över lite så återkommer jag inom kort med erfarenheter av hur man åstadkommer en mer användbar byggnad.