Allt vi människor gör äger rum någonstans.

Byggnader och byggande har så stor såväl ekonomiskt som kulturell och arkitektonisk betydelse i vårt samhälle att vi ibland glömmer varför vi bygger hus. Det allt överskuggande skälet varför vi bygger hus är att någon viktig mänsklig verksamhet skall finnas i byggnaden. Att den verksamheten fungerar i huset är det yttersta beviset på en bra byggnad.

Låt mig först redovisa några tankar som jag kommit fram till under de mer än 30 år jag sysslat med arbetsplatser och arbetsmiljö. Det är lika bra att göra det från början så att ni som läser det här kan förhålla er till vad jag skriver. Om ni inte håller med om mina utgångspunkter hoppas jag ändå ni läser vidare och gärna kommenterar. Det är nämligen genom att möta andras erfarenheter, kunskaper och värderingar som man lär sig något och jag vill gärna lära mig nya saker.
Man bygger hus för att de skall tjäna ett syfte. Lite mer högtidligt kan man säga att arkitektur har som viktigaste syfte att var arenor för olika mänskliga handlingar. Varför skulle man bygga sjukhus om det inte vore för att människor skulle kunna få hjälp när de är sjuka eller varför bygga skolor om inte för att ge våra barn och ungdomar en bra utbildning. Givetvis är den mest avgörande kvalitén hos ett sjukhus att det fungerar på ett sådant sätt att människor blir friska där, något som inte varit fallet i alla tider. Nu tycker säkert en del läsare att jag säger självklarheter. Men vänta lite! Det finns många yrkesgrupper som i sin yrkesroll faktiskt inte ser på det som byggs på detta självklara sätt. Dom kanske gör det privat men ofta inte när de sätter sig ned på kontoret och blir experter.
Den som investerar en del av sin förmögenhet i fastigheter är mest intresserad av att byggnaden ökar i värde. Dess användbarhet kommer då i andra hand. Åtminstone inom byggbranschen så vet vi genom erfarenhet att de som bygger ofta tappar intresset för byggnaden så snart den är klar för inflyttning. Det är ju då det börjar för de som skall använda den. För fastighetsägare är det viktigast att byggnaden är bra ur underhållssynpunkt så den ger bra avkastning på den investering som är gjord. För arkitekter har byggnaden ett konstnärligt värde i sig själv. Ryktet att vara en bra arkitekt får man inte för att byggnaden man ritar fungerar oerhört bra för dem som arbetar i och besöker den utan på grund av hur konstnärligt högklassig kollegorna inom kåren anser den vara, alternativt hur väl man har tillfredsställt beställarens önskningar. Många av er vet genom erfarenhet att i vissa kretsar ses byggnader enbart som merkostnad, som man skall spara på så mycket det går. Att kvalitén på vår arbetsmiljö och byggnadens funktioner lätt kan spolas ned i avloppet samtidigt som man sparar verka ibland komma i andra hand. En numera mycket god vän och kollega, som en gång grillade mig när jag, för ganska länge sedan, försvarade min doktorsavhandling – Professor Tomas Markus från Glasgow - sade en gång (som jag minns det): ”Rum (här menar han exempelvis arbetsplatser) tar man för givet på samma sätt som man tar språket för givet. Man kan inte föreställa sig att man inte har ett språk. Därför värderar man det inte. Tänk er att man inte hade något språk; hur skulle man då kunna kommunicera eller lära sig något. På samma sätt är det omöjligt att tänka sig någon mänsklig verksamhet som inte äger rum någon stans. Det är därför lätt att vi tar våra rum för givna och inte alltid förstår dess betydelse. Vi måste därför tänka på hur vi utformar våra rum så de fungerar bra för det vi skall använda dem till.”
Nu måste det i ärlighetens namn sägas att även de krassaste värderingarna på något sätt hänger ihop med hur bra byggnaden fungerar, men det som är viktigt att komma ihåg är att de enda som faktiskt sätter byggnadens användbarhet högst på listan över kvaliteter är de som använder den, om den nu är som bostad eller som arbetsplats. För alla de andra är det bara intressant om användbarheten skulle påverka de värden som de sätter främst.
Min ståndpunkt är klar i den här frågan: ”Byggnader som inte tjänar sitt syfte är inte bra byggnader oavsett hur väl de uppfyller andra krav”. Å andra sidan anser jag att alla de andra kraven är legitima och måste respekteras i alla bygg- och investeringssammanhang, men de är inte och kan inte vara, huvudsyftet med att utforma och bygga hus. Så måste man komma ihåg att det finns byggnader som har väldigt snäva syften; kanske att främst tjäna som monument, vilket i sig inte är något fel. Nu blir många kollegor upprörda på mig och menar att jag visar förakt för de konstnärliga aspekterna inom arkitekturen. Att jag är en av de där tråkmånsarna som menar att bara byggnaders funktion har något värde och att estetik bara är dekorationer. En sådan ståndpunkt är mig helt främmande!
Jag tror nämligen att arbetsmiljöns estetiska kvaliteter är oerhört viktiga, kanske viktigare än i de flesta andra miljöer. Det är bara det att jag inte ser estetik som något motsatt till byggnadernas funktionalitet, utan tvärtom är den estetiska utformningen en oerhört viktig funktionalitet hos en arbetsplats, vilket ofta även konstnärligt skickliga arkitekter glömmer bort. Men det skall jag skriva om i nästa bidrag.